PerannieDet var en helt vanlig tisdag när teven började bete sig konstigt. Först trodde jag att det var kanalen, för det var någon dokumentär som verkade ha taskig sändning. Men när samma sak hände på alla kanaler, och sen även på datorn, började jag ana att det var något annat. Bilden flimrade, ljudet hackade, och ibland slocknade allt helt för att sedan tändas igen efter några sekunder.
Jag gjorde som de flesta skulle göra. Startade om allt. Router, förstärkare, teven, datorn. Inget hjälpte. Flimret fortsatte, och jag kände hur irritationen växte. Det var inte bara störigt, det var obegripligt. Varför fungerade inte elektronik som den skulle?
Efter några dagar började andra saker hända. Lampor blinkade till ibland, utan anledning. Mikron slutade mitt i uppvärmningen. Kylskåpet lät annorlunda, ett slags surrande som inte funnits där förut. Jag började bli orolig på riktigt. Det här var inte normalt.
En vän som är lite händig föreslog att det kunde vara något fel på elen. Inte bara en trasig kontakt, utan något mer systematiskt. Jag ringde en elektriker, samma Magnus som jag anlitat tidigare, och han lovade att komma förbi och titta.
En elektriker Stockholm kom en eftermiddag med en väska full av instrument. Jag visade honom problemen, berättade om flimret och avbrotten. Han nickade, kopplade in något i vägguttaget, och började mäta. Efter några minuter såg han allvarlig ut. ”Det här är inte bra”, sa han. ”Ni har en glappkontakt någonstans i systemet. Det är inte farligt just nu, men det kan bli det.”
Han förklarade att en glappkontakt innebär att strömmen inte flyter jämnt. Den hoppar, flimrar, skapar överspänningar som kan förstöra elektronik. I värsta fall kan det uppstå värmeutveckling som i sin tur kan orsaka brand. Jag svalde, och insåg att det här var allvarligare än jag trott.
Att hitta en glappkontakt är som att leta efter en nål i en höstack. Det kan vara var som helst i elsystemet, från elcentralen till ett enskilt uttag, från en skarv bakom en vägg till en anslutning i taket. Magnus började leta metodiskt, rum för rum, uttag för uttag. Det tog timmar.
Till slut, efter nästan en hel dags letande, hittade han felet. Det var i ett uttag i gästrummet, ett uttag som knappt användes. Någon hade för många år sedan dragit åt en skruv för hårt, vilket gjort att kopparledningen hade skadats. Över tid hade skadan blivit värre, och nu glappade det precis tillräckligt för att störa hela systemet.
Magnus bytte uttaget, kontrollerade alla anslutningar, och mätte igen. Den här gången var värdena normala. Inget flimmer, inga överspänningar, bara jämn, fin ström. Jag tackade honom, betalade notan, och kände en enorm lättnad.
De följande dagarna märkte jag skillnaden. Teven funkade, lamporna blinkade inte, mikron värmde som den skulle. Allt var som vanligt, eller snarare, allt var som det skulle vara. Det var först då jag förstod hur länge problemet egentligen funnits. I månader hade jag accepterat små avvikelser som normala, när de i själva verket var tecken på något allvarligt.
Erfarenheten lärde mig något viktigt om elektriker Solna. El är inte något man ska ignorera. De där små signalerna, flimret, knackningarna, avbrotten, de är inte bara störiga. De är varningar. De säger att något inte står rätt till, att något behöver åtgärdas innan det blir värre.
Idag är jag mycket mer uppmärksam på hur elen beter sig. Jag vet att en glödlampa som blinkar kan vara mer än en trasig lampa. Att ett uttag som känns varmt är en varningssignal. Att proppar som löser ut ofta är ett tecken på överbelastning eller fel i systemet. Och jag vet att det alltid är bättre att ringa en elektriker för tidigt än för sent.
Den där tisdagen, när teven började bete sig konstigt, var början på en resa in i elens dolda värld. En värld som de flesta av oss aldrig tänker på, men som påverkar allt vi gör. Utan Magnus och hans kunskaper hade jag kanske fortfarande suttit där med flimrande skärmar och en växande oro. Istället har jag trygghet, kunskap och en ny respekt för det osynliga som håller våra hem vid liv.